Börjar från slutet… Någon gång under de närmaste veckorna ska ca 4 kbm ved anlända och förvaras på ett lämpligt sätt under det närmaste halvåret här på Bukärr. I år ska denna plats inte vara i ladan, utan istället i anknytning till nuvarande ved/återvinnings-station, med huggkubben i utrymmet mellan dem. De sista två timmarna har tillbringats med pannlampa på grusplan, med babymonitor i fickan, bärandes och släpandes gamla telefonstolpar som sedan avvägts med stenbumlingar och balanserats för att utgöra skelettet till vedförråd+. Det är en tillfredställande känsla att balansera 3 meter höga stolpar utan annat än underlaget de står på. Det hjälper mig att visualisera och se möjligheter och utmaningar. Självklart är det en dödsfälla, vilket jag tänkte åtminstone en gång när jag backade undan från en nyligen rest 3,1 meter kreosotstolpe som, även om den stod ståndaktigt på grusplanen, ingöt känslan av onödigt stor lutning i vertikalt plan. Vetskapen att det kanske räckte med några gruskorn och småstenar som råkar skifta under stolpen gjorde att jag inte släppte den med blicken medans jag backade undan för att komma åt vattenpasset. Kunde ännu inte lita på att den inte skulle råka smygfalla i mörkret om jag vände bort blicken för ett ögonblick, och ljudlöst knuffa undan luftmolekylerna på väg mot en lägre potentiell energi, och mitt huvud som var inom stolpens slaglängd kunde lätt råka vara i vägen. Och, mina tvivel fick vatten på sin kvarn med vattenpasset som referens, stolpen vägde på gränsen och rätades upp tack vare ett verktyg som är mer tillförlitligt än ögonmåttet. Men, jag dog inte ikväll.
Däremot dog en spansk skogssnigel när jag stegade upp avstånd mellan stödpunkterna. Jag tog ut ett steg och satte ned foten på en grästuva, eller snarare, den sattes först ned på snigeln innan grästuvan kom i kontakt med skosulan. Ungefär en tiondels sekund efter att skosulan kom i kontakt med snigeln så kom snigelns inre i kontakt med mitt ben (och byxa). Det var som att klämma en kall finne, Till skillnad från grodan förra året så var det kört för snigeln denna gång. Men, även älgar råkar väl ibland trampa ihjäl något av misstag i naturen?